Kära nån

Höll på att sätta hjärtat i halsgropen när jag vaknade imorse och hörde om den lille jönsarn på 10 år som försvunnit på vidderna uppe i Kvikkjokk.
Som att min vän Hjalmar-Hajkbanan, en rödhårig romeo, med späd skånsk dialekt (se bild), skulle irra runt där uppe.
Hjälp säger jag bara.
Jönsarn återfanns välbehållen:
"Till en början trodde männen att rösten tillhörde någon annan i drevkedjan. Men när de fortsatte att ropa insåg de att det var pojken som svarade. En bit bort hittade de honom sittande på marken. Han var trött och blöt, men annars i god kondition.

- Han hade tagit hand om sig själv väldigt bra. Han berättade att hans pappa hade lärt honom att tänka positivt. Så han hade gått runt och tittat på de fina färgerna i skogen. Sedan tror han att han hörde en björn men han är inte riktigt säker, säger Magnus Höglund."
Alltså, det fetstilta.
Jag smälter, vilken kille.

Hjalmar Hajkbanan on the dancefloor