Michael Jackson har dragit vidare och många är chockad över detta. Jag är snarare chockad att han lyckats leva såpass länge, som den troligtvis mycket sargade man han var. Både mentalt och fysiskt. Whacko Jacko har gjort mycket märkligt i sina dar, och inte konstigt det med tanke på den störda barndom han haft. Jag sympatiserar inte med störda människor, men jag tycker synd om barn som har det svårt och som inte riktigt kan hjälpa att de blir whack.

Bara för typ två veckor sedan skrev tidningarna sensationsnyheter om hur akward Jackson letade efter ett handikappat barn för att ha med på sin turné. Typ med stympat ben eller liknande. Och nu så är han helgonförklarad. Jag blir förbannad över att det ska krävas att man dör för att folk skall uppskatta och uppmärksamma personen ifråga. Det innebär ju att begravningen kommer bli den mest packade festen som man någonsin är inblandad i, och så får man inte komma. Födelsedagarna behöver en revival.

I alla fall, Michaels musik har fått en revival och det är bra skit. Från att fortfarande ha varit whacko jacko för två veckor sedan är han nu åter king of pop. Att dö är väl kanske en av de mest mänskliga och normala grejerna han har gjort i det senaste.

Bara en reflektion.

Min fave MJ-låt

Jonas åkte tåg till Zürich för att hälsa på herr und frau radfahren. Vad jag har förstått var detta mycket lyckat och då jag igår landade i Björndalen igen fick vi möjlighet att utbyta anekdoter kring våra upptäcksfärder i Europa.

Min favorit är följande:

Jonas visar upp en friendrequest på facebook. Mannen heter något i stil med Bernhard Werthaus. Hans frisyr har en konstig lugg och lite längre hår i nacken, samt glasögon. "Vet du vem det här är?!" säger Jonas till mig. Det vet jag ju förstås inte. Anekdoten uppdagas.

Min syster och hennes Lukas bor i en lägenhet med balkong vid floden Limat i Zürich. Under Jonas semester var det lägenhetsvisning för en 4a i samma hus och hela sällskapet passade på att titta över för att kolla läget.

En kvinna öppnade och tillsammans med denne Bernhard visas lägenheten. Det visar sig att Bernhard är den tredje personen i ett homokollektiv i denna lägenhet och att den kvinnliga vännen mest är med för att skapa en illusion av ett heteroförhållande. Lägenheten var inte så snyggt inredd och Jonas med sällskap återvände till sitt semesterfirande.

Jonas hade endast presenterat sig med efternamn. Åter i Sverige har Bernhard alltså helt plötsligt dykt upp som friendrequest. Hahaha

Stämplade ut för en stund sen. Lite väl crazy dag. Började elva och jobbade själv i serveringen över lunchen (ok?) Sen var vi tre resten av kvällen och vi hann typ ingenting. Sprang som en iller överallt och hela tiden.

Och som jag tidigare yttrat i mina analyser av servicebranchen är det att den enskilda personen alltid känner sig viktigaste. Det är alltid just den personen som ska få hjälp och mat och bestick och beställa och extra dricka och yada yada bla bla. Ponera en sjukhusakut där merparten har bröstsmärtor. Nicht gut. Jag ville ge dem allt men det gick åt helvete. Så äre med personalbrist och egon i kombination. Har aldrig sett så mycket disk heller! Sprutade ut ur öronen.

Vid elva stack de två andra i servisen. Jaha. Uhm. Då....gör jag resten då. De skulle fortsätta natten på sina andra jobb. Jag trodde för övrigt att jag skulle sluta typ 19.00. Allt löste sig och den skönaste känslan är ändå att veta att allting har en ände. Även en störd kväll som denna. Detta var ju dessutom min sista kväll, så då ser man absolut ljuset i tunneln. Tydligen blir det bara värre och värre för varje vecka som går haha. Göööött.

Ur ett professionellt perspektiv har dagarna på restaurangen varit mycket intressanta, särskilt om man är affärsutvecklare och tycker det är spännande med organisation och alternativa lösningar. Hehe.

Nog jobbsnack.

Jag vill nämligen passa på att säga hur jag kommer sakna den här fantastiska lilla plats.

En liten plats där solnedgångarna är i klass med Mauis sceneri, husen är inklädda i stockrosor, dörrarna är öppna och minerna idel glada. Jag hoppas jag kommer tillbaks snart. Till Vejbyvänner, bad, utflykter, ett par tre flasker rötjut, Pepes Bodega, och Hasse Kvinnaböske Andersson, grammofonartisten.

Han blir min bästa souvernir. Spotify på den

Poesi av Hasse-

Smedens Per tar fram sitt dragspel,
och Ola han stämmer sin fiol,
Karls Hulda tar fram sitt pyttelilla munspel,
och sin nya röda kjol.

Ja de’ e’ dans på Vejby ängar och alla töserna e’ där,
och alla pågarna i vilda svängar över tilljorna det bär,
och musiken den blandas upp med skratten och försvinner ut över byn.
Ja de’ e’ varmt fast de’ e’ om natten och töserna blir rosiga i hyn.

Smedens Per han spelar dragspel och Ola han gnider sin fiol,
Karls Hulda har sitt pyttelilla munspel och sin nya röda kjol.

I ett stånd med chokeladhjul
där står handlarens Marie-Louise,
och framför ståndet där står en ståtlig yngling
och han vill vinna alla hennes pris.
Han har stärkt sig under västen,
han är modig och stark som få:
Jag kan klara alla här på festen,
för jag buntar dom två och två!

Och Smedens Per tar fram ditt dragspel,
och Ola han stämmer sin fiol,
Karls Hulda tar fram sitt pyttelilla munspel,
och sin nya röda kjol.

Nu har morgon timman nalkats,
solen börjar sprida guld på skyn,
folk drar sig sakta hemåt
och tystnaden har lagt sig över byn.
Snart så är det måndag,
då kan man prata om den fest som var
och dansen nästa lördag,
så länge sommaren den dröjer sig kvar.

Och Smedens Per tar fram ditt dragspel,
och Ola han stämmer sin fiol,
Karls Hulda tar fram sitt pyttelilla munspel,
och sin nya röda kjol.

Jag är nu i Bejbystrand. Igår jobbade jag en sväng och det var lide stressigt för en lite orutt som mig. Så idag har vi legat på stranden hela dagen. Som en panerad fisk rullad i solskydd, olja och sand.

Min slutgiltiga analys är att gäster på restaurang och gäster på åldris ungefär är likadana. De ska ha service. Men de på restaurang ska ha det nu nu nu nu för jävelen. De på åldris är lite mer chill, inte så stirriga. Med de dricksar däremot inte. Så äre ibland. Idag när vi skulle köpa glass i kiosken till restaurangen så stod där 167 spänn i dricks å väntade på mig. Föy. Fickpengar for the win. Okej kanske inte så mkt pengar, men jag är bara inte van att få 167 kronor i handen bara sådär va. Så skratta inte.

Dom slantarna ska i alla fall ta mig hem till Trollis på söndag. Jepp. Gästerna på åldris behöver också service. Koka kaffe, lyssna på Evert Taube, dona, lägga papilljotter och tvätta gamlisar. Min dricks är att jag och Lillan kan luncha och skratta lite åt att vi i klär oss våra scrubs och trampar till jobbet.

Sen är det många som jag ska dricka saft med hemma. Emma, Philip, Lillan och diverse andra härliga peps. Det längtar jag efter.

I vår familj har vi aldrig haft djur. Vi har haft ett stort antal fiskar under årens lopp, men det räknas ju inte. En gång hade ja två små fiskar i en salladsskål. Jag tror dom hette Felix och April. April med engelskt uttal och Felix för att min dåvarande crush Simons födelsedag inföll på Felixs namnsdag. Fiffigt. Men vilket straff; göra rent, mata, plocka upp döda fiskar. Ännu värre med kaniner och dylikt. Stackars mina barn som aldrig kommer få ha husdjur.

Jag har åkt till Hässle. Igårkväll fiskade ja och pågis, utan resultat. Och idag kom han på att han skulle skjuta vapen. Så han stack och kvar blev jag och familjens två+en hundar. Valpen Malte, storebror jaktlabradoren Mario och den franska bulldogen Boris. Stirriga, men nu verkar det som de chillar lite på köksgolvet här.

Så här ser en googlad Boris ut. Boris är dock södare.
Kamphund hade Kristini sagt, men det säger hon om alla hundar.

Hoppas detta löper smärtfritt. Mvh Hunddagis

Hej bloggis
Jag lever. Vilka dagar det har varit. Upp och ner, flängt och farit. Vänner har dykt upp, syskon har åkt. Solen gått i moln, kilon upp. Komsi, komsa.

Resumé av hur jag lyckats inte vara i närheten av dator eller Trollhättan de senaste dagarna. Jo, så förra fredagen var jag och Ponta påg på älgmuseet på Hunneberg. Sen skulle han och syrran på fest utanför Halmstad så då bilade jag med ner för lite eventuellt jobb i Bjäre. Det slutade med att jag och Ponta påg var mr and mrs lyxhusvagn i Tylösand en vecka. Guu så trevligt.

Mycket hände. Jag fick en fisk (gylta). Vi kan låtsas att den var störst i världen, men då ljuger jag så att håret trillar av. Jag blev glad i alla fall. Sen knäckte jag honom på minigolf vid ett tillfälle. Sen har vi legat och solat i lä i synddynerna i Tylö. Ätit sjukt många frukostfrallor. (därav tjocke nu) Vi såg Per Gessle i hans ferrari. Jag löste utöver detta ett märkligt stort antal korsord. Sen kom mamma och pappa påg så käkade vi middag.
Sen släppte Ponta påg av mig i Vejby på midsommar och sen dess har ja hängt här hos bäste gurkan och fru gurkan. Och mamma och pappa, ja hela släkten gurkan var typ här under midsommar. Och så alla gurkkompisar och gurkbekanta fick jag träffa under midsommarens festligheter.
Om jag inte visste bättre skulle jag säga att midsommar troligen uppfanns här-
Traditioner åt höger och vänster. Rediga kalas och vm i snapssorter. Tårtor, kakor, sill, prinskorvar så det sprutade ur öronen. En mästerlig dag och jag riktar här ett tack till Vejby för att jag som utomsocknes fick delta och blev omhuldad så av samhället. Vielen dank.

Igår och idag har jag jobbat på den lille restaurangen med den otroliga utsikten. Sunset beach my god. Stannar här tills söndag i alla fall så får vi se vilket landskap som hjärtat längtar efter.
Just nu längtar jag nog mest till Schweiz, lillan och kri.

Hej på en stund

Okej. Vaknade precis av att ponas och hans lilla klass åkte förbi och tutade med vagnen. Oh jävlar där hade jag inte vaknat nej. Så upp och ut, och där var dom. Lyckligast i världen. Jag var inte den enda i pyjamas, Malin influgen från Bryssel hade minsann också pyjamasbrallor! Så gött och se henne


PLATTAN I MATTAN NU KÖR VI
Vattenfastmascara någon?

Jag och klockan har en väldigt konstig relation just nu.
Detta leder till märkliga prioriteringar, stress men ändå någon slags idé om att det är långt kvar tills jag skall åka hem. Vilket egentligen är imorrn. Eller på torsdag förmiddag beroende på hur min hjärna och kropp lyckas synka med tiden.
Jag gör massor av saker men lyckas ändå inte få något gjort. Nu har jag liksom suttit i x antal timmar och skrivit listor och bordsplaceringar inför fredagens bankett. Det tar sådan tiiiiiiid. 200 namn som skall in på diverse platser.

Ok nu måste jag dra
Hej

När jag har massor att göra, har tråkigt, har panik eller är lessi vänder jag mig till world wide web och kollar följande IQ-befriade sidor.

whowhatwear.com
astrology.com.au
perezhilton.com

om jag fortfarande tänker på massa jobbiga grejer kör jag
hotspot.se
och klickar rundor på länklistan här på bloggen. och kanske i sin tur även deras länklistor

Nu ska jag kolla mitt horoscope för att förhoppningsvis se att det kommer bli en bra dag

Småland är både exotiskt och hett

I omvänd ordning:

Helgens cykeltur till Evedal cirka 37 grader varmt
Och lördagens långbordsstyr på Campus

Det börjar lida mot sitt slut. Idag måste jag ordna med examensbanketten, utlandsstudier, lägenheten och liknande skit.

Soli

SoliLastbilsföretaget jag skrev projekt för i ettan. Trevligt med present.
I år fick vi inte ens ett tack

Statoil 01.10

Pinnröga. All natural

Väldigt rolig bild hahaha. Ser ut som jag ser ett spöke

Hej då

Tidigare under kvällen, sushiii

"Hennes pattar va så här stora"