Askungen

Jag gillar ordning och reda. Jag dör inte av lite trevlig oordning heller för den delen, så länge den är min egen. Då är oordningen fortfarande kontrollerad. Ni förstår säkert redan åt vilket håll detta kåseri barkar åt. Jag skulle laga mat för en 1,5 timme sedan men sitter här nu hungrig med russinfingrar som luktar badhus. Jag såg köket och fick nog av päckelhet.

Det är en helt okej fräsch lägenhet med klinkers, kakel och typ tänk er aprikosfärgade väggar. Allt nyrenoverat. Potential helt klart. Men jag kan inte komma på någon annan teori än att de tu som jag bor med är så vana vid hemska lägenheter och kollektiva boenden att de inte känner sig hemma om det är lite trashigt. Men det gör inte jaaaaaaaaag. Inte om den hemtrevligheten betyder bruna hårstrån i badrumshandfaten, saker som dräller, bla bla bla. Disk som inte kommer diskas av sig själv, och som framförallt inte vill diskas av Helena när hon är hungrig och behöver servisen ifråga. För jävelen.

Det som jag nog tycker är mest tröttsamt är att de inte städade när de flyttade in typ någon vecka innan mig. Det första jag gjorde innan jag packade upp var att torka ur garderoben och alla annan skit jag kunde få måttligt sanerat.

Så nu har jag halvgjort det i köket också. Detta medan jag muttrade vänliga utskällningar på engelska. Det är ingen hemma här mer än jag.

Nu låter jag kanske som en satans kärring men jag är hungrig! Och jag gillar inte att ha storstadssmuts där jag ska skära mina tomater capish?!

När jag ändå är i farten vill jag påminna om att duvor är råttor som flyger. Har du någonsin matat en söt liten råtta på gatan. Nä då så.

Love ya