Confessions

Här sitter jag, som vanligt, och har en ganska bra söndag. Ensam hemma, vet inte vart dom andra är. Metron bullrar under huset och eftersom alla inbyggda spotlightsen i lägenhet har puffat (bra renovering) så badar jag i lysrörsljus. Helgdag imorgon vilket innebär att jag tjänar lite tid till att nöta läxor.

Ångest, stor ångest har jag inför detta. Jag skulle så här i efterhand vilja ge mitt 13plus-åriga jag en klapp på axeln. Aldrig skulle jag vilja sitta i skolbänken på det viset igen. Tyvärr gör jag det nu. Är väl mest spanskan jag syftar på. De flesta andra verkar kunna en del och så, men jag kommer med noll och fröken som har lektionerna pekar random och menar på att jag ska kunna svara med spanska meningar...nej jag vet inte vad hej frågetecken. Så skrattar alla andra och jag vill gå hem.

Så det är väl ångest nummer ett. Ångest nummer två är att jag får ihop så lite poäng att det är löjligt. Och att jag känner mig lite förd bakom ljuset, för det verkar finnas en fakultet som jag inte ens kände till och som UPF borde mailat mig om när jag frågat. Övrig ångest rör något som heter framtid. Vad kommer hände med min bachelor thesis till våren till exempel. Och sen då..jag kommer ta examen (sommarkurser inte att för glömma till följd av spanska systemet). Borde jag söka jobb? Vart ska jag jobba? Vad håller jag på med? Varför är jorden rund? Vad händer efter döden

Jag det var så jag kände när jag vaknade. Ponera känslan, tryck över bröstet. Så här i slutet av dagen känns det bättre. Jag har en kurs som heter Business Creation och den gör mig fantastiskt glad, den är allt jag är och vill vara. Varje vecka har vi artiklar att läsa och jag får fjärilar i magen av att läsa dem, även ifall det går segt. Men det är precis allt jag vill och allt jag tror på! Kanske låter fånigt, men att vissa sekunder känna precis vad man är ämnad till är lite utav ett lyckoögonblick. Ska skriva ut och laminera alla dessa artiklar så att jag inte glömmer.

Vår uppgift för de resterande veckorna är att utforma en business modell, en ram för koncept och utförande av ett företag. Alla vill ha instruktioner, för en gångs skull är jag bäst (gick inget vidare med matematiken där alla andra var bäst). Make it work. Så ska vi komma på en idé till vårt imaginära företag, vi hinner bara prata om några förslag i gruppen kring skräddarsydda kläder, restauranger tills vi tar min idé. Skryter men det var faktiskt rätt bra, den skulle kunna starta direkt, den har utvecklingspotential och vi har insyn i marknaden. Vi är bara internationella studenter och det vore löjligt att försöka förstå vad spanjorerna vill ha. Vi vet däremot vad turisterna vill ha, när de bara är här en weekend. De vill ha en vän som visar dem de allra bästa av Barcelona! Så att de slipper Ramblan och Sagrada de Familia. Ja ja ska sluta tjata men tänk! Våran arbetsgrupp består av olika nationaliteter och om vi skulle starta detta skulle vi nå olika marknader, att ha någon med samma nationalitet som guide innebär trygghet so....

Skitsamma. Kontentan är väl att jag insåg att jag nog allt ska klara mig framöver. Bara någon ser mig och köper mig och mitt varumärke. Och kurserna löser sig, viktigaste är att vara gatsmart. Och vilka gator sen. Gick en promenad på kvällen nu i mina hood. Helt otroligt. Längtar tills det kommer någon och hälsar på så vi kan gå och titta på alla små restauranger, kyrkor och caféer. Det är omöjligt att lära sig alla vägar, men ser nya platser varje gång man går igenom kvarteren.

Så detta var min söndag, en mentalt planerande och stärkande dag. Kollade på The September Issue och kände till och med att jag kunde vara kollega med Anna Wintour ett slag haha. Åt choklad och nu mår jag pissepalt för jag har inte ätit en uns socker på en vecka. Klapp på axeln

Bla bla bla

Hej då