Are you ready boots? Start walking.

Between saying and doing many a pair of shoes is worn out. Ett gammalt italienskt ordspråk.

Mina stövlar har sulor tunnare än två ostskivor. Idag upptäckte jag att ett grus hade trängt igenom och gjort ännu ett hål. Tänkte ta kort och lägga upp men blev så nedstämd av synen genom linsen att jag lät bli. Totalt slitna (dock fortfarande charmiga), sorgligt helt klart. Mina öronvaxfärgade stövlar anno 2005 typ.
Dom har varit med om det ena och det andra.

Jag och min dåvarande love of my life köpte dom på Torp. Det var bland det dyraste jag köpt då, 900 spänn, och med facit i handen värt varenda surt förvärvd krona.
Så fick dom följa med ner till bergen i söder, och se både Funky Chickens grisiga dansgolv och den långa vägen uppför berget hem till den lilla Österrikiska familjen. Sen tog kärleken slut, men stövlarna var hela och tog mig framåt. Så även denna grey on grey vardag med bekymmersrynkor, endagsfetma och svordomar, då lyser lite öronvaxfärg upp.
Nästa deadline har vi efter helgen och innefattar en teorigenomgång till vårt projekt som vi är mitt uppe i. De/centralisering av storföretag. Idag har vi dock mest resonerat. Tyvärr kan man inte häfta ihop ambition och idéer och maila in. A lot of saying idag betyder a lot of doing imorgon.

Och däremellan ett par stövlar med tunna sulor.

Ett par stövlar som skulle behöva göra en sista walk-out, samma väg som Nancy Sinatra tog.

Sen kan jag behöva sula om dom för att eventuellt göra en dropkick