AMÅR är en huge deal om man går på Växjö universitet. Love och saax' kan man ju tro att jag menar då va! AMÅR är arbetsmarknadsdag. The arbetsmarknadsdag. En huge deal mässa där företag och studenter möts som en slags köttmarknad. Med andra ord är det här man ska styra upp ett pök för att va garanterad VD-post vid examen.
Jag går en ekonomiutbildning som heter Enterprising and Business Development- FLASHIGT! Det är en såpass ny utbildning så kvaliteten kan väl diskuteras ehm. Men ska man bli entreprenegro som the puffy daddy, så får man börja någonstans. Skola är alltid skola och det känns som att det varit väldigt mycket bokstäver och svart-vitt.
Think outside the box är det stående uttrycket, särskilt här.
Låt oss se boxen som ett nät, en kubik av nät, där dagens arbetsmarknad fyller upp den där boxen alldeles perfekt. Placera mig i boxen och jag kommer förvandlas till en slags kassler, jag skulle på dagens arbetsmarkad känna mig som en tjockis i ett illasittande fodral. Sticka ut på fel ställen och med ideér som putar ut överallt.
Så kände jag inför den här dagen, AMÅR08. Jag kommer aldrig få nått jobb! Vad fan ska jag göra på Scanias ekonomiavdelning, eller på Nordea? Öh.. De allra ambitiösaste hade med sig cv:n och kontaktsamtal med företag för att få in en fot. Öh..ska jag, borde jag..öh.
Var på två föreläsningar. Den första med Fredrik Härén- entreprenör och kreatör on fire. En timmes blandad skräckförtjusning över hur risigt Sverige och Europa ligger till, hur usla vi är, till att se vilka jävla möjligheter vi har precis nu.
Härén pratade om utvecklingsländernas framfart. Till exempel Kina. Kineserna vet nästan allt om västvärlden, om kulturen, om produkterna, om livet. Plus att de vet allt om sin egen kultur och sin omvärld. Han berättade om en indier han träffat som hade pluggat i Frankrike. Fransmännen hade konstaterat att han var en kulturkrock, missplacerad, medan indiern konstaterat att han lätt kunnat designa ett kylskåp åt fransmän men fransmännen hade inte kunnat designa ett kylskåp för indier. För de har ingen aning om vad de har i det eller hur det nyttjades. Booya!
Han talade om developed countries och developing countries. Sverige är ett developed country; utvecklat, komplett ----> färdigt, klartt, stillastående, dött. Vi tänker inte längre än näsan räcker, nöjda med hur det är idag. Medan utvecklingsländerna rör sig, och snart passerar dem oss.
Han avslutade med att snacka om varför Sverige lyckas så suveränt i kock-VM. Jo fransmännen kan allt om fransk mat, japanerna lär sig koka ris i sju år, svenskarna leverar nån crazy cross-over med sillsushi med wasabisalsa. Det är inte ett vinnande koncept att med tunnelseende bara koncentrera sig på sitt egna land och samma gamla recept på affärer. Han kanske tog i lite från tårna tyckte många, men jag känner att ibland räcker det inte att boxa folk på axeln för att dom ska vakna. Ibland måste man sparka dom på pungen.
Jag kom iallafall på varför jag kände mig som en kassler när jag gick bland mässmontrarna med storföretag som Skanska, Södra, Trygghansa, Deloitte. Dom lockar mig inte ett piss. Ibland passar man inte på ett ställe, men perfekt på ett annat. Så det är något annat jag letar efter än Skanska och Nordea. Att pressa ideér i min kasslerkostym som folk vill ha fastän dom inte vet om det ännu.
Typ som jönsen som droppade den dumma idén att sälja slalomstavar som tanter skulle gå promenader med. 20 miljoner stavar senare var det kanske inte så dumt.
Den andra föreläsningen var med Johan Staël von Holstein och var bra den med.
Men jag har redan skrivit för många meningar här och dessutom serverat mat hela kvällen på AMÅR-banketten så nu är det good bye.
Det var faktiskt bara en slump att det råkade bli två extremt långa inlägg efter varann här haha. Shit, tänk om jag börjar jobba på Nordea eller Skanska senare livet, jävlar vad jag får äta upp detta då HA HA.
-helena.
